Dag ett i london var på tisdagen men då anlände vi klockan tolv på natten så jag berättar om Onsdagen istället!

 

Dagen efter var det onsdag och klockan 11.30 skulle alla finalister träffas på I STD Dance Studios för "Fittings and reahersals". Det var först när jag steg in genom dörren som förstod att det verkligen var på riktigt, det här hände verkligen;-)

 

 

Tillslut när alla anlänt så gick vi in i en stor sal där de hade ställt upp stolar och vi blev alla tilldelade ett nummer, varje nummer var även ordningen som vi skulle gå i på runwayshowen. Jag fick gå bland de sista vilket var ganska skönt men ändå jobbigt att behöva vänta när man är taggad! Efter det fick alla sätta sig ner i rätt ordning och i nummer ordning ställa sig upp, presentera sig lite kort.

 

Därefter var det dax för provning av kläder, vi blev tilldelad två designers var och jag fick märket "Yes London" och designern "Omar Mansoor". Oj oj oj jag säger bara det...man får inte vara pjäkig om man vill bli modell! Vi fick byta om minst 25 gånger och testa alla möjliga outfits till designern var nöjd och tyckte plagget passade till modellens utseende...inte gjorde det det hela lättare när de pratade italienska och stog och granskade var och en från topp till tå..hehe;) Men roligt och intressant var det! Speciellt en av klänningarna var helt omöjlig..den var svart, säckig och hade långa fransar hängandes...ingen passade i den och tillslut hade den gått ett varv och jag fick säga att jag redan provat den..haha!

 

Lite bilder som togs..helt ovetandes om att det gick runt en fotograf och fotade...

 

 

 

När alla provat klart och designern gett klartecken så kom förra årets vinnare Tarmar in i rummet och alla applåderade och även Lizzie(som blivit publicerad i VOGUE italia) var där som runway coach till oss! Tror vi tränade i ca. 1 timme och de var väldigt kritiska...sa precis vad som vi måste förbättra/ändra på osv. Vilket var bra men ändå lite små läskigt men jag tycker det gick bra, till mig sa dom att jag gick för fort(vilket dom flesta gjorde) Vi skulle verkligen gå långsamt till musik som var i uppbeat tempo, vilket inte gjorde saken lättare...men vi fick många bra tips av Lizzie och Tarmar men jag tror ändå att alla var lite nedstämda efteråt...för det är verkligen svårare än man tror/det ser ut!

 

 

 

En av tjejerna sa "After this competion I'm going to eat a big cheeseburger"...haha så sant! Pratade även med en av tjejerna som tävlade för Thailand men som bodde i Australien, måste säga också att alla var verkligen supertrevliga, hela gänget! 

 

 

På kvällen gick jag och pappa och åt på Halepi, en grekisk restaurang som var urmysig och hade god plockmat. Sedan var det i princip bara att stupa i säng för att ladda om inför en nya dag i London...de berättar jag om i nästa inlägg!

 

Kram,