Det började med att jag hittade en tävling på en hemsida, tänkte att "oj, det skulle ju bara grymt kul att testa. Jag kommer väl alldrig komma med, men prova skadar väl inte..." Så jag skickade in min ansökan och fyllde i formuläret, sedan klickade jag skicka. Det pirrade lite i magen, vad hade jag gjort? Aja, jag kommer väl alldrig komma med, tänkte jag igen. Sedan glömde jag bort det, det gick en tid, några veckor passaerade. Kanske månader. En eftermiddag i November när jag var i England och hade precis beställt något att äta på starbucks så plingade det till i min telefon. "Du har ett nytt e-post meddelande". Jag klickade in på mejlet och hjärtat tog ett extra skutt, inställd på ett nej så var var jag tvungen att behärska mig för att inte hoppa upp ur stolen och skrika över hela cafeet. Jag hade blivit antagen till en slutgiltig intervju, en slags semifinal!

 

 

Intervjuen skulle hållas över skype på en måndagkväll, dagen efter att jag kommit hem ifrån Cambridge. Gud vad nervöst det var, fjärillar i magen, bah! Det var ett helt Zoo. Intevjun hölls på engelska och jag fick berätta om mig själv, vad jag brukar göra på fritiden, hur jag är som person och varför de skulle välja just mig av de tusentals som sökte. Allt flöt på så himla bra, bättre än väntat och det var faktiskt riktigt kul! En utmaning och det var bara att kasta sig ut där och ge allt, låta det bära eller brista.

 

 

Några dagar av olidlig väntan på ett svar passaerade...det hade gått bra på intervjun, visst men ingentng var säkert. Det var när jag satt i bilen påväg hem en kväll ifrån stan som jag fick mejlet. Det mejlet. Jag hade blivit valt till en finalist. Kom ihåg hur galet glad jag blev, superglad men ändå rädd. Ett slags allvar. Det var liksom inte förrän nu som jag började förstå innebörden. Men gud vilken härligkänsla det var, jag hade klarat det.

 

Vilken tävling? Vad pratar hon om undrar du kanske?

 

Jo, den 12-14 april kommer jag nämligen att befinna mig i London för att representera Sverige i en av världens största profosoniella modelltävlingar i samband med London Fashion Week och Top Model UK. Nämligen Top Model World Wide!

 

 

Jag ser det här som en utmaning, erfarenhet och helt enkel en grym upplevelse. Och om man inte provar så vet man ju inte om det är något som man skulle kunna tänka sig att göra i framtiden. Men hörrni jag är ju fortfarande samma Amanda, glöm inte det.

 

Och det bästa är ju att jag kommer dela hela upplevelsen med er, här på bloggen. Det kommer bli en massa bilder från london och såklart backstage. Hoppas ni hänger med på resan! Har ni några frågor, vad som helst-lämna gärna en kommentar.

 

Massa kramar på er!