En blick. Två blickar. Men ingen ser. Ett hjärtslag. Två hjärtslag. Allting stannar upp, kan inget annat höra än. Tre hjärtslag. Fyra hjärtslag. Din blick fastnar, ser igenom själen. Blå ögon, fint hår. Fem hjärtslag. Sex hjärtslag. Du liknar någon, kanske har vi träffats i en dröm. Eller var det menat, du vet den där grejen de kallar ödet. Du går. Hjärtat slår. Sakta, tyst och säkert kommer verkligheten tillbaks. Kassörskan ber om pengar, jag packar varor. Borttappad och tom, fördröjer tiden med att stanna kvar, dricker coca cola. Du står plötsligt mittemot, fem ynka meter bort, ändå känns det som en evighet. För jag vet, att det inte kommer ske. En blick. Två blickar. Du ser igenom mig och där på pricken, i sekunden har vi kännt vararndra i evigheter. Det bara är så. Sju hjärtslag. Åtta hjärtslag. Jag måste gå. Du står kvar. Har inte mod. Ett steg. Tomhet, ånger och alldrig mer. Inget namn, bara ett minne. Nio hjärtslag. Tio Hjärtslag. Det är den där grejen de kallar ödet.