TMWW-Runway & backstage from Amanda Kristoffersson on Vimeo.

Satte ihop en liten film, fick som sagt bara på DVD men jag har filmat från tv(därav den något sämre kvaliteén).

Längtar tills nästa gång... förmodligen blir det i september! :)

 

 

 

 

Åh jag hade skrivit ett jättelångt inlägg men datorn krashade och inlägget försvann...hatar när det blir så! Därför skriver jag lite mer kortfattat.

 

Det var iaf en otroligt spännande, rolig och smått galen dag...vi samlades alla finalister på Hilton Hotel London klockan 8.30.

 

 

Vi fick därefter gå på podiumet två gånger...vilket var bra då vi inte tränat på det innan och fotografen var där på plats och gav oss tips. 

 

 

 

13.30 var det dags för finalen...innan dess hade vi fått naglar + makeup + hår fixade av makeupartister. När väl showen började var det KAOS. Fast organiserad kaos..hehe. Överallt låg det kläder på golvet, folk som ryckte i en och ropade på en, så fort jag gått min första walk så skyndade jag mig in backstage där all smink skulle bytas ut + kläder och hår på bara några minuter!

 

 

Det var jätteroligt att gå på catwalken! Fast jag var 100 procent koncentrerad så ska jag vara ärlig så minns jag inte mycket ifrån det...bara en massa fotoblixtar som bländade en!  Efter kanske en timme..eller mer....var det dags för prisutdelning. Det var en jobbig väntan minst sagt! Vinnare var en tjej som tävlade för Kenya, två från Ukraina och trea en tjej ifrån Sverige. Alla var verkligen värda vinnare!

 

 

 

Först trodde inte jag att jag vunnit något så jag käde mig lite besviken och väldigt förvirrad...är det äver nu liksom..ett halvårs förberedelser och nu är det över...Men plötsligt kom en tjej och sa åt mig att ta på mig en av designernas klänningar och jag fattade ingenting...helt förvirrad! Plötsligt var det flera personer som var runt mig, fixade skorna och håret. Allt var verkligen jättestressigt och ingen berättade vad som pågick..haha! Sedan tog hon mig i handen och sa "I have som very good news for you Amanda, come with me." Så jag följde efter henne ut till pressen och fram till alla kameror där designern Serap Pollard stod och väntade. Sedan blev jag bara inskickat bland kamerorna och alla blixtar och designern räckte fram mikrofonen till mig och sa; "What would you say if you were chosen to be the first face of Serap Pollard 2013?" Och jag blev helt paff...tappade orden helt totalt...vilket ju iof inte var så konstigt! Så klart att jag tackade ja!! Så nu kan jag äntligen berätta för er att jag är The face of Serap Pollard år 2013!   

 

 

 

 

Jag kom faktiskt hem i förrgår ifrån en plåtning i England...berättar mer om den i ett separat inlägg. Till hösten ska jag också dit och plåtas för nya kollektionen...och nästa år kanske det blir Paris Fashion Week....vilket skulle vara helt underbart roligt att få göra!

 

Här kommer två länkar...

 

 

 

 

Är så otroligt glad att jag skickade iväg den där ansökan en dag i september förra året...tack vare det har jag fått träffa en massa nya människor, sett platser jag alldrig fått sett annars och skrivit modellkontrakt!

 

 

Kram, och tveka inte fråga något i kommentarsfältet!

Sorry för att det här inlägget kommer lite sent men jag har varit förskyld och läxorna bara läggs på hög..men nu börjar jag känna mig lite friskare:) Är det något jag hatar så är det att vara sjuk och behöva vara inne när det är värsta vår vädret ute..den känslan suger.

 

Iaf här kommer fortsättningen på londonresan..

 

Fredag: Idag startade vi dagen med att ta tunnelbanan till Camden Market, som är lite utanför london och har en gigantisk marknad med kläder och secondhandkläder och det bästa är att man kan pruta i princip hur mycket som helst! Jag hittade direkt en obey sweater, en kepa och lite längre in på marknaden en jättefin sommarklänning som  dessutom bara fanns i ett exemplar i butiken.

 

 

Om det är någonting som jag tycker man borde göra medans man är i London så är det att åka till Camden market! Speciellt matmarkanden där är grym, för ca. 3,5 pund = mindre än 35 kr får du en kinesisk buffé eller för 40-50 kr kebab, falafelrullar, indisk osv osv. dessutom blir man ju bara mätt på att gå runt och provsmaka allt som säljaren erbjuder när man går förbi. För dom som är säljare i camden market är verkligen säljande...så fort man ens kolla på en tröja så kommer dom fram och frågar "wich one do you like?" eller "I can give you a very good price." haha, lite jobbigt efter ett tag!

 

   

Snacka om seconhand fynd...Levis jeans från knappt hundraspänn och uppåt. + en massa bomberjackor i olika färger.

 

   

 

Efter Camden åkte vi hem till hotellet, lämnade lite grejer och gjorde iordning oss inför kvällen, gick och åt på en restuarang. 

 

 

På kvällen var det dags för Vip-party för Top Model och det hölls på Hilton London Metropole i deras suite som hette "The Palace Suite". Vi blev bjudna på choklad vid ingången och sedan blev vi inläppta i suiten där finalen för Uk-models gick och eftersom efter partyt var försenat med 1,5 timme drygt så fick vi se halv showen, vilket var jättekul! Men även lite galet då jag hela tiden hade i åtanke att jag själv skulle gå där morgon därpå. Vi träffade en kille som också var 17 år som var där och hejade på sin syster som var med i tävlingen. När showen väl var slut så var klockan över 12 och vi började bege oss hem, en lång dag väntade. En lång och mycket viktig dag! Men finalen skriver jag i nästa inlägg...

 

Jag och designer.

 

På torsdagen skulle det igentligen inte vara något speciellt men de satte in en xtra mingel kväll där alla designers och modeller var inbjudna, på dagen gick vi på Oxford street och regentstreet och shoppade...blev en del kassar! Primark var sjukt billigt och hade fina t-shirtar med tryck och jag var även in på Holister(höll på att på vilse i den enorma butiken) där jag köpte en tröja, collaste affären helt klart! Köpte även ett par skor som jag skulle ha på kvällen. Efter det gick vi på chinatown(som är som ett kvarter nära oxfordstreet där alla skyltar är på kinesiska och det endast finns kinesiska restuaranger, där åt vi en god buffe.

 

Var även inne på Victoria Secret och införskaffade en parfym som lyktade galet gott, den lila flaskan!

 Dag ett i london var på tisdagen men då anlände vi klockan tolv på natten så jag berättar om Onsdagen istället!

 

Dagen efter var det onsdag och klockan 11.30 skulle alla finalister träffas på I STD Dance Studios för "Fittings and reahersals". Det var först när jag steg in genom dörren som förstod att det verkligen var på riktigt, det här hände verkligen;-)

 

 

Tillslut när alla anlänt så gick vi in i en stor sal där de hade ställt upp stolar och vi blev alla tilldelade ett nummer, varje nummer var även ordningen som vi skulle gå i på runwayshowen. Jag fick gå bland de sista vilket var ganska skönt men ändå jobbigt att behöva vänta när man är taggad! Efter det fick alla sätta sig ner i rätt ordning och i nummer ordning ställa sig upp, presentera sig lite kort.

 

Därefter var det dax för provning av kläder, vi blev tilldelad två designers var och jag fick märket "Yes London" och designern "Omar Mansoor". Oj oj oj jag säger bara det...man får inte vara pjäkig om man vill bli modell! Vi fick byta om minst 25 gånger och testa alla möjliga outfits till designern var nöjd och tyckte plagget passade till modellens utseende...inte gjorde det det hela lättare när de pratade italienska och stog och granskade var och en från topp till tå..hehe;) Men roligt och intressant var det! Speciellt en av klänningarna var helt omöjlig..den var svart, säckig och hade långa fransar hängandes...ingen passade i den och tillslut hade den gått ett varv och jag fick säga att jag redan provat den..haha!

 

Lite bilder som togs..helt ovetandes om att det gick runt en fotograf och fotade...

 

 

 

När alla provat klart och designern gett klartecken så kom förra årets vinnare Tarmar in i rummet och alla applåderade och även Lizzie(som blivit publicerad i VOGUE italia) var där som runway coach till oss! Tror vi tränade i ca. 1 timme och de var väldigt kritiska...sa precis vad som vi måste förbättra/ändra på osv. Vilket var bra men ändå lite små läskigt men jag tycker det gick bra, till mig sa dom att jag gick för fort(vilket dom flesta gjorde) Vi skulle verkligen gå långsamt till musik som var i uppbeat tempo, vilket inte gjorde saken lättare...men vi fick många bra tips av Lizzie och Tarmar men jag tror ändå att alla var lite nedstämda efteråt...för det är verkligen svårare än man tror/det ser ut!

 

 

 

En av tjejerna sa "After this competion I'm going to eat a big cheeseburger"...haha så sant! Pratade även med en av tjejerna som tävlade för Thailand men som bodde i Australien, måste säga också att alla var verkligen supertrevliga, hela gänget! 

 

 

På kvällen gick jag och pappa och åt på Halepi, en grekisk restaurang som var urmysig och hade god plockmat. Sedan var det i princip bara att stupa i säng för att ladda om inför en nya dag i London...de berättar jag om i nästa inlägg!

 

Kram,

Fotograf: Nathalie Evrung  (Gå in och gilla henne på fb, supergrym fotograf!) Bilden är från fotograferingen i kyrkan med Maja för några veckor sedan...älskar ljuset.

 

Ojjjjjjj nu är jag tillbaka i Sverige igen(ett väldigt regnigt Sverige...var är våren?) och jag vet inte vart jag ska börja....har så grymt mycket att berätta och bilder att visa! Jag tänker därför publicera ett inlägg per dag som vi var där...blir det bra? 

 

Resultat i tävlingen kan ni hitta HÄR. 

 

Just nu har jag så grymt mycket att ta igen i skolan så jag känner att jag måste priritera det först...men så fort jag får tid så skriver jag här..håll utkik!

 

Kram,

 

 

 

 

 

Nu är det en vecka tills vi sitter på planet på väg till London och jag längtar så!

 

Nu när hotellet också är bokat så har jag kollat in området lite med hjälp av google streetview och det visar sig att det ligger på gångavstånd till Portobello Market som är typ världens kändaste gata för secondhand och vintage kläder...YAY! 

 

 

 

 

Dessutom tar det bara ca. 15 min med tunnelbanan till Oxfordstreet som är Europas största shoppinggata...YAY igen! :-)

 

 

 

 

 

 

 

Hotellet vi ska bo på...

 

 

 

Där finalen hålls..

 

 

Vad tycker ni om nya headern btw?

 

April. Fem bokstäver, 5 miljader känslor, förhoppningar och fjärilar i magen. Har ju insett nu att det endast är 3 veckor kvar till jag befinner mig i london, vårsolen värmer och man kan sitta och fika på ett ute café medans isen ligger kvar på havet här hemma. Tre ynka veckor tills jag kommer träffa resten av Top Model World Wide finalisterna och gå en kurs led av en proffisionel catwalkmodell. För att sedan tre dagar senare själv gå catwalken med designer märken och en självstylad walk. 

 

 

Jag tänker ge allt. Och sedan får det gå som det går.

 

Och det ska bli så kul! Absolut, men det är mycket som hela tiden går på repeat i mitt huvudet, tugg tugg. Flygbiljet och hotell ska bokas, resan planeras, planera in fotografering + så mycket mer som jag inte har i huvudet utan på en kilometer lång lista gjord i papper. Eftersom jag åker veckan efter lovet så är det en massa prov som jag måste göra i förtid(alltså nästa vecka) Nationella-prov talet, Ekonomi-prov osv.

 

 

+ att jag satsar på ridningen och tillbringar 2-4 timmar i stallet per dag( www.equestrianteam.blogg.se) Så därför blir bloggen lite åsidosatt, men jag ska försöka hålla den vid liv. Och när london närmar sig så kommer jag så klart dela med mig av hela händelsen med er!

 

 

 

Ps. Lite London planer kommer upp later on.

 

Kram Kram,

 

 

 

Åh fick ett mejl idag av TMWW, nu är min tröja påväg med posten till min brevlåda!

 

Nu har jag fått reda på vilka designers som vi finalister kommer gå för, såklart att jag måste dela med mig av dem här!

 

Har visats på London Fashion Week...

 

Ett italienskt lyx märke, ser väldigt typiskt italienskt ut också...

 

Det började med att jag hittade en tävling på en hemsida, tänkte att "oj, det skulle ju bara grymt kul att testa. Jag kommer väl alldrig komma med, men prova skadar väl inte..." Så jag skickade in min ansökan och fyllde i formuläret, sedan klickade jag skicka. Det pirrade lite i magen, vad hade jag gjort? Aja, jag kommer väl alldrig komma med, tänkte jag igen. Sedan glömde jag bort det, det gick en tid, några veckor passaerade. Kanske månader. En eftermiddag i November när jag var i England och hade precis beställt något att äta på starbucks så plingade det till i min telefon. "Du har ett nytt e-post meddelande". Jag klickade in på mejlet och hjärtat tog ett extra skutt, inställd på ett nej så var var jag tvungen att behärska mig för att inte hoppa upp ur stolen och skrika över hela cafeet. Jag hade blivit antagen till en slutgiltig intervju, en slags semifinal!

 

 

Intervjuen skulle hållas över skype på en måndagkväll, dagen efter att jag kommit hem ifrån Cambridge. Gud vad nervöst det var, fjärillar i magen, bah! Det var ett helt Zoo. Intevjun hölls på engelska och jag fick berätta om mig själv, vad jag brukar göra på fritiden, hur jag är som person och varför de skulle välja just mig av de tusentals som sökte. Allt flöt på så himla bra, bättre än väntat och det var faktiskt riktigt kul! En utmaning och det var bara att kasta sig ut där och ge allt, låta det bära eller brista.

 

 

Några dagar av olidlig väntan på ett svar passaerade...det hade gått bra på intervjun, visst men ingentng var säkert. Det var när jag satt i bilen påväg hem en kväll ifrån stan som jag fick mejlet. Det mejlet. Jag hade blivit valt till en finalist. Kom ihåg hur galet glad jag blev, superglad men ändå rädd. Ett slags allvar. Det var liksom inte förrän nu som jag började förstå innebörden. Men gud vilken härligkänsla det var, jag hade klarat det.

 

Vilken tävling? Vad pratar hon om undrar du kanske?

 

Jo, den 12-14 april kommer jag nämligen att befinna mig i London för att representera Sverige i en av världens största profosoniella modelltävlingar i samband med London Fashion Week och Top Model UK. Nämligen Top Model World Wide!

 

 

Jag ser det här som en utmaning, erfarenhet och helt enkel en grym upplevelse. Och om man inte provar så vet man ju inte om det är något som man skulle kunna tänka sig att göra i framtiden. Men hörrni jag är ju fortfarande samma Amanda, glöm inte det.

 

Och det bästa är ju att jag kommer dela hela upplevelsen med er, här på bloggen. Det kommer bli en massa bilder från london och såklart backstage. Hoppas ni hänger med på resan! Har ni några frågor, vad som helst-lämna gärna en kommentar.

 

Massa kramar på er!