Hej allihopa! Nu är jag hur trött som helst och vill bara slänga mig i sängen och dö tills imrogon. Gick till halv fyra i dag, kom hem halv fem, fixade i stallet och red Amuzé och vips så var klockan halv åtta. Och ungefär så ser mina dagar ut på vardagen + att köra bil Ja, för jag har faktiskt börjat övningsköra och det känns gryyymt kul! Fyller ju 18 i januari så målet är att ta körkortet i vår iaf. Längtar x 10000.

 

På tal om gröna kor, vi hade filosofi idag och då fick vi frågan om vi verkligen är säker på att vår verklighet är just vår verklighet. Kanske verkligenheten är våra drömmar? Tänk på det, i drömmen kan du kontrollera tid och rum, du bestämmer. Det kan du inte göra i "verkligheten". Tänk om alla människor runt omkring dig endast är reflektioner? Eller kanske vi redan är "döda"? Och att detta är himmlen/helvetet.. tja beror lite på hur man ser på det. Läskiga frågor som får hjärnan att gå på högvarv, men visst är det intressant? För vad definerar verkligenhet? Och hur mycket begränsas vi egentligen utav vår bristande tankegång och det faktum att vi kanske missar en massa grejer för att vi har sedan barnsben fått inpräntat att livet är på ett visst sätt. Och om vad som är fel och rätt. Om vi skulle se världen med nya ögon, tillåta oss själva att tänka fritt, helt utan någon förkunskap... vad skulle vi då hitta? Bortom det vi kan ta och se alltså. Kanske lite svårt att förstå vad jag bablar om man inte haft filosofi i skolan eller dyl. men en sak är säkert, vi har långt ifrån upptäckt allt och jag tror att allt inte kan försklaras logiskt. Det finns mer än vad våra ögon kan se!

 

 

 

-------------> http://addictedbyfashion.tumblr.com/ <-------- 

 

Kramm

 

 

 

 

Jag har alltid gått med den tanken att aldrig ge upp. Att allting fixar sig om man bara fortsätter kämpa, tillräckligt länge, med tillräckligt mycket vilja så kan man klara av precis allt. Men någonstans mellan besvikelse och sanning så förstod jag att inte ens det räckte. Man måste ha tur, vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Ha de rätta kontakterna. Och då kan man kämpa hur mycket man vill men ändå inte lyckas. Så är verkligheten och den är varken sorglig eller rättvis, den är bara...verkligheten.

 

Vad snackar jag om? Jo, Branscher som modell, artist, skådis,idrottsproffs etc etc är en tuff buissness. Även om du gör ditt allra bästa och kämpar i 10 år så kanske du aldrig blir upptäckt eller har resurserna till att lyckas. Men någonstans så måste man bestämma sig för om allt det här är värt det, är det värt att kämpa och lägga ner år av arbeten för att bli t ex. elitryttare? Mitt svar är ja, och även om man vissa dagar känner sig velig och tappat fokus så finns det där. Kämparglöd. Kanske är det bara sån jag är att jag vill lyckas med något här i livet, för att bli lycklig. Men blir man verkligen lyckligare då? Kanske.

 

Sanningen är att vara lycklig är att ha lyckats. Men ändå nöjer jag mig inte med det, jag vill se mer, uppleva världen. Rädd för att missa något. Rädd för att vakna upp en morgon och känna sig misslyckad. Jag tror att många känner igen sig i detta, så varför känner vi så? Kanske är det den gnistan som får oss att vilja komma frammåt i livet. Och den gnistan ska vi hålla hårt om, för någon stans så handlar allt om att aldrig ge upp. Att ge sin dröm en chans och jobba hårt för det man älskar och har man tur...då. Samtidigt inte ta så hårt på allting, inte ha så stora förväntningar. Förvänta dig inget och du kommer förmodligen inte bli besviken om turen inte var på din sida idag, men kanske i morgon? För livet är långt och allt måste inte ske just idag, även fast det känns så ibland då man är tonåring och jorden snurrar för sakta kring sin axel.

 

För är det något man inte ska låta andra påverka så är det sin egen lycka. Men framför allt, låt ingen dra dig ner från dina drömmar, än om du vill bli; pilot, kassörska eller rädda världen, våga tro och våga ge det en chans. Den chansen kan vara din tur. Och var nöjd med allt du har i livet, låt inte ett misslyckande svärta ner det fläckfria i ditt liv, var tacksam över din familj och nära vänner. Våga se solen bakom molnet.

 

 

 

Kram, och hoppas ni får en toppendag!

 

 

Det var länge sedan jag kände mig så här glad, livet bara flyter på och det är sommar. Sommar. Ikväll var jag på piknikfestivalen här i ö-vik med Maja och Lucas, det blev en spontan grej och eftersom jag hade träning så kom jag lite senare, men jag han se Panda Da Panda...bra energi den killen du! Sedan gick vi och satte oss i en av dom här stora gungorna och pratade och skrattade om allt möjligt, efter det gick vi genom staden och det slog mig att det var den första riktiga sommarlovskvällen och allt var så bra, för allt är så mycket finare på sommarkvällar när solen lägger sig som ett sken över staden. Och så hittade vi en fjäder, den var fin. Kvällen var fin.

 

Synd bara att min mobil dog där mitt i allting så jag kunde inte ta några bilder(ibland skulle det va smidigt att ha inbyggt kamera i ögat, kan inte någon uppfinna det tack?).

 

 

 

Nu är klockan 01.40 och jag tänker på alla imorgon som tar studenten, har nästan lust att åka in och kolla. Jag vet inte om jag är rädd eller längar tills jag själv tar studenten, kanske är jag både rädd och längtar. Kan man va det? Två år till och sedan? Livet. Tur jag har lite tid att tänka ut mitt liv, för just nu känns det som det är tusen planer och drömmar som svävar omkring framför mig och bildar en tjock dimma. Aja, bäst jag försöker gå och lägga mig innan min nattpoesi drar iväg allt för långt.

 

 

 

 

Nu är jag fett pepp på att festival planera.

 

sne. lugg.

 

Har ni haft en bra dag föresten? Skulle inte du kunna skriva 3 ord som sammanfattar/beskriver din dag?, kom igen nu vill höra!

 

Kram kram

 

 

 

 

 

April. Fem bokstäver, 5 miljader känslor, förhoppningar och fjärilar i magen. Har ju insett nu att det endast är 3 veckor kvar till jag befinner mig i london, vårsolen värmer och man kan sitta och fika på ett ute café medans isen ligger kvar på havet här hemma. Tre ynka veckor tills jag kommer träffa resten av Top Model World Wide finalisterna och gå en kurs led av en proffisionel catwalkmodell. För att sedan tre dagar senare själv gå catwalken med designer märken och en självstylad walk. 

 

 

Jag tänker ge allt. Och sedan får det gå som det går.

 

Och det ska bli så kul! Absolut, men det är mycket som hela tiden går på repeat i mitt huvudet, tugg tugg. Flygbiljet och hotell ska bokas, resan planeras, planera in fotografering + så mycket mer som jag inte har i huvudet utan på en kilometer lång lista gjord i papper. Eftersom jag åker veckan efter lovet så är det en massa prov som jag måste göra i förtid(alltså nästa vecka) Nationella-prov talet, Ekonomi-prov osv.

 

 

+ att jag satsar på ridningen och tillbringar 2-4 timmar i stallet per dag( www.equestrianteam.blogg.se) Så därför blir bloggen lite åsidosatt, men jag ska försöka hålla den vid liv. Och när london närmar sig så kommer jag så klart dela med mig av hela händelsen med er!

 

 

 

Ps. Lite London planer kommer upp later on.

 

Kram Kram,

 

 

Jorden fortsätter att snurra och snurra. Och snurra.

 

 

 

 

Delar med mig av lite must to do när jag åker till London i April...

 

-Besöka perrong 9 3/4 och såklart testa springa in i stenväggen. Testa skadar väl alldrig. Kanske, kanske fungar det. Det kan ju faktiskt vara så att mitt intagnings brev ifrån Hogwarts har kommit bort i posten, går inte att lita på ugglor liksom.

 

 

-Äta frukost på Harrods, tänk scones, tee och marmelader i massor!

 

 

-Strosa runt i affärer som Abercrombie and fitch, Victoria secret och någon gigantisk TopShop affär. Ahh Mahh Gad.

 

 

-Fota streetsyle bilder.

 

 

-Gå i Europas största shopping galleria.

 

-Starbucks. Starbucks. Starbucks. Lalalalalalala.

 

 

-Besöka Olivanders trollstavs butik i London, undrar vilken stav som väljer mig? Kanske finns det en trilling till Harrys och Voldemorts tvillingstavar, vem vet?

 

 

 

Vill ni se en del 2? ;)

 

 

Har du tänk på en sak, att en doft en bild, text, ett ord eller låt kan riva upp så många känslor. De slags känslorna du trodde att du glömt men som i självaverkat legat under ytan och pyrt inom dig. Som en glödande kolbit, det räcker med en vindpust och vips är där en hel eldflamma. Kanske t.o.m en hel jävla majbrasa. För det är inte lätt att glömma det man innerst inne vill hålla kvar vid, gripa fast vid för att slippa inse att det faktiskt är tid att vända blad. För tiden kanske har susat föribi, fortare än i din verklighet. För ibland kan det gå lång tid i verkligheten men stå stilla i hjärtat. För rymden och hjärtat har en sak gemensamt, de är oändliga. Har du tänkt på en sak, vi människor värderar tiden mer än vad hjärtat säger, har det gått en massa år, ja, då är det försent. Även om vi alla vet att det mycket väl skulle kunnat fungerfa i våra hjärtan. Djur har inte samma inställning, de kan vara ifrån varandra i flera, flera år och när de träffas är de lika bra vänner som de var sist de sågs. Men vi är ju djur. Vi har ju också hjärtan. Så varför ska tiden spela så stor jävla roll. jag hatar tiden, jag hatar klockan som tickar frenetiskt. Tick Tack. Och det värsta är att för varje tick och tack så är vi närmare slutet. För tiden slutar alldrig ticka, även om du tar ut batterierna. Tick Tack.

 

 

 

 

Hittad en lite konstig/rolig sida igårkväll http://www.googlepoetics.com/, rätt kul att se vad människor i hemlighet sitter och tänker på. Tillexempel om du googlar...

 

 

 

 

 

 

 

Igentligen är ju google som en stor spegling av vad folk tänker och funderar mycket över, rätt knäppa vissa saker och säkert mest skämt. Men ändå måste det ju vara en massa folk som sökt på just det.

 

Så då betyder det alltså att det är vanligt att människor är rädda för döden, för att prata med människor och att flyga.

.

 

Hahah sökte på lite randoms och fick upp detta...whut(!) ;D